2008-12-20

Vem ska skriva ordböckerna?

Deras following, som såvitt jag kan bedöma huvudsakligen är proselyter (slå upp, gärna i en ordbok som skyddas av upphovsrätten!) ...


Duger SAOB? Den är skyddad av upphovsrätten, så svaret är nog ja. Annars kan man titta i något gammalt uppslagsverk som inte längre är skyddat av upphovsrätt.

Men vad menar Andreas egentligen med parentesen? För att ta del av svåra ord måste man betala för sig? Den som kan ovanliga ord måste kunna ta betalt för sin kunskap? Att han inte vill konversera med någon som inte har råd med en ordbok? Tur att biblioteket finns i alla fall. Min helt ogrundade gissning är att det svenska språket ökar i värde med antalet personer som kan det, inte tvärtom. Jag tror Svenska Akademien har förstått det också, eftersom de har lagt ut SAOB på nätet, helt gratis. Om de trodde att språkets värde skulle öka om några få individer hade monopol på det skulle nog inte ens Andreas ha råd med en enkel ordlista. Men det är nog så att Svenska Akademien skulle känna sig ganska överflödig när ingen längre kan svenska.

Ett vanligt argument som nu brukar dyka upp är att utan upphovsrätt kan vem som helst plagiera SAOB, och då tappar Akademien också de intäkter som de får från annat än exemplarförsäljning, till exempel donationer eller statligt utdelade privilegier. Men inte ens Piratpartiet vill ta bort den ideella upphovsrätten som förbjuder plagiat. Det finns faktiskt grader av upphovsrätt mellan total kontroll och helt slopad. Det är bara att titta historiskt på hur upphovsrätten har skrivits om under de få sekler den existerat.

Kanske oroar sig Andreas för att ordböcker inte kommer att skrivas om exemplarframställning för eget bruk blir tillåten? Jag hoppas att ovanstående resonemang kan lugna honom.

Politisk kompetens

Varför finns det så få politiker med Hans Lindblads intellektuella kapacitet? Har politikeryrket blivit en uppsamlingsplats för folk som vill ha makt, helt överordnat principer, visioner och etik? Ånnu värre, varför inser inte dagens politiker att det är Hans de ska lyssna på och fråga om råd?

Nu känner jag inte särskilt många politiker. Kanske är det medias fel att deras förmåga till sammanhängade och välgrundade resonemang inte kommer fram? I så fall måste alla politiker ta chansen och gå förbi den media som bara filtrerar och förvränger. Börja blogga, till exempel. Då kanske också journalister inser att de måste ta initiativet till ett kritiskt granskande på djupet, och inte bara referera och förlöjliga.

2008-11-25

DN är ovetenskaplig. Så är det.

Om den som skapat något nytt blir bestulen på frukterna av sin möda försvagas både motivationen och de ekonomiska förutsättningarna för fortsatt skapande. Så är det.


Suck. Jag kan räkna till tusen miljoners miljarder mer än dig! Stjärnstopp!

Om det nu är så, hur kommer det sig då att ingen kan ge ett enda exempel på en marknad som expanderat med hjälp av patent? Ett enda! Boldrin och Levine lyckas inte heller, men hittar däremot otaliga exempel som visar på det motsatta. Avhandligen skulle vara nyttig läsning för DN:s ledarredaktion. Men varför basera sina resonemang på vetenskap när det är politisk man vill vara?

2008-11-16

Färg som metafor

Artikeln What Colour are your bits? använder bitfärg som metafor för att beskriva hur jurister och datavetare uppfattar information på olika sätt. Jag tycker metaforen är intressant och kan användas för att resonera kring de två verklighetsuppfattningarna, utan att värdera vem som har rätt.

2008-08-17

Problemet med arkivering av digital information är löst

I artikeln "Svårt lagra digital information" beskrivs forskningen som pågår för att säkerställa att dagens digitala information finns tillgänglig även i framtiden. Men problemet är faktiskt redan löst för publik information. För privat information är det lite värre, men det är enkelt att argumentera för att värdet på privat information är långt mycket lägre än publik sett ur samhällets perspektiv, så förlusten blir liten när privat information förloras.

Varje extra kopia av digital information gör att sannoliketen ökar att den finns kvar i framtiden. Verk som finns i många kopior kommer nästan helt säkert att finnas kvar. Publik information kan enkelt kopieras och arkiveras av alla som har ett personligt intresse av att informationen ska finnas kvar genom att använda internet och privat lagringsmedia. Det kollektiva arkivet kommer då att garantera att intressant information lever vidare. Ointressant information får det såklart svårare, men återigen är värdet på denna information så låg att det saknar betydelse när den försvinner.

Tyvärr hindrar lagstiftningen om upphovsrätt att digital information lever vidare, genom att effektivt minimera antalet kopior och förhindra delning av informationen via internet. Det känns onödigt att samhället lägger ner resurser på att forska på ett problem som enkelt skulle lösas med en lagändring.

Privat information kan ha ett stort personligt värde, så lär av erfarenheterna från arkivering av publik information. Ge bort kopior av dina digitala fotografier till släkt och vänner. Publicera det som inte är för personligt på internet. Bli glad när någon kopierar din information, för det betyder att den kommer att finnas kvar i framtiden.

2008-07-08

Patent och upphovsrätt hindrar samhällets utveckling

Michele Boldrin och David K. Levine har skrivit en mycket intressant bok vid namn Against Intellectual Property. Till grund för resonemangen ligger en ekonomisk modell som utforskar vad som händer om patent och upphovsrätt inte skulle finnas. Det visar sig att kreativa människor kan tjäna pengar ändå. Med ett otal exempel från marknader med eller utan patent och upphovsrätt argumenterar de för att monopol alltid är till skada för samhället med sin begränsade tillgänglighet av varor och uppblåsta priser. Även för idéer är den fria marknaden bäst på att allokera resurser där de mest behövs.

Det visar sig inte finnas någon marknad som växt fram med hjälp av patent och upphovsrätt. Kraven på monopol från marknadens aktörer kommer senare, när utvecklingen har stagnerat, som ett verktyg för att hålla nykomlingar borta. Utvecklingen avstannar och alla förlorar.

Det är värt att fundera på vem som egentligen tjänar på patent och upphovsrätt. Ta den senaste debatten om införande av mjukvarupatent i EU. Förespråkarna är advokater och stora etablerade industriföretag. Moståndare är programmerare, småföretag och ekonomer. Det blir samhället som får ta kostnaden för att upprätthålla monopol på idéer, med polis, åklagare och domstolar. Det råder stor tveksamhet kring vad samhället får i utbyte. Det är heller inte billigt att ansöka om patent, men när lagstiftningen ser ut som idag är det nästan ingen som har råd att inte ta patent, mest för att skydda sig själv mot stämningar från andra företag.

Att sätta sitt eget namn på någon annans verk ska fortfarande vara olagligt enligt författarna. Det har inget med fri spridning av idéer att göra. Det finns heller inte något större intresse att plagiera någon annan rakt av när det är så enkelt att konstatera att så är fallet. Plagiatören kommer bara bli utskrattad och förlora i anseende.

Leif GW Persson om övervakning

Jag sprang på en mycket intressant intervju[mp3] med Leif GW Persson. I rollen som polis vill han givetvis ha tillgång till så mycket övervakning och tekniska hjälpmedel som möjligt för att sätta dit brottslingar. Men samtidigt förstår han att en polisstat aldrig kan vara demokratisk. De som avlyssnar är helt vanliga människor som läcker information och utnyttjar informationen till annat än det var tänkt.

Han säger också att en person med rent mjöl i påsen är en helt osannolik person. Även om det man har för sig privat inte är olagligt, kan det vara väldigt pinsamt om andra får reda på det. Hela ens sociala liv kan slås i spillror.

Intervjun är publicerad av tankesmedjan Den nya välfärden.