Massavlyssning

Dåså, då är vi alla ständigt avlyssnade av polisen. Välkommen till Syrien, eh... jag menar Sverige.

Orimligt åtal för länkning

Att publicera en länk kan inte vara den handling som gör ett verk tillgängligt för allmänheten. Den som länkar har inte kontroll över innehållet, det har den som äger adressen. Givetvis är det den som ansvarar för adressen och dess innehåll som har gjort verket tillgängligt för allmänheten i det ögonblick servern har programmerats att leverera verket vid förfrågan. Allt material på Internet är automatiskt tillgängligt för allmänheten. Det är det som är poängen. Vill man inte ha det så ska man inte lägga ut det på nätet.

Det går att hålla adresser hemliga genom att upprätta avtal med de som man delar hemligheten med, men om hemligheten läcker kan man inte stämma någon annan än de man ingått avtal med. Från den tidpunkt verket läggs ut på Internet blir det tillgängligt för allmänheten, även om inte adressen är allmänt känd. Att berätta var ett publicerat verk finns kan inte bryta mot någon paragraf i upphovsrättslagen.

Kommentaren gäller givetvis det märkliga åtal för länkning till material publicerat av Canal+.

Enligt Computer Sweden säger åklagaren att "I det här fallet är det ju han själv som lagt ut länken, då är det ju han som vidaresänder som jag ser det." En länk kan inte räknas som vidareutsändning. Det är fortfarande Canal+ som sänder strömmen till alla som ber om den. Hade den åtalade använt en proxyserver för att ge strömmen en ny adress, då börjar det närma sig återutsändning.

Det är fler som för samma resonemang som jag och dessutom skriver bättre. Samtidigt förstår jag att om samhället vill stödja affärsmodeller som sänder information mot betalning över öppna kanaler måste information som t ex kryptonycklar göras förbjudna att sälja eller prata om. Allt kan inte lösas med teknik. Men att gränsen för hemlighet skulle gå vid länken till dataströmmen känns omotiverat och skapar ett ohanterligt rättsläge. Länken är redan etablerad som fri att använda på Internet.

Datalagringsdirektivet ogiltigt i Wiesbaden

Flera bloggare rapporterar att en domstol i Wiesbaden förklarat datalagringsdirektivet ogiltigt. Motivationen är att det strider mot rätten till privatliv. Det behövs inte i en demokrati. Enskilda personer kan dra sig för att kommunicera när de känner sig övervakade. Det strider mot Artikel 8 ECHR.

Mer information finns hos Sidvind.

Argumentet om synkronisering håller inte

Jan Rosén vill att upphovsrätten på inspelningar ska förlängas. Det får han gärna tycka, men han behöver hitta bättre argument än att skyddstiderna för olika verk måste synka bättre.

Om det är synkroniseringen som är det viktiga kan vi lika gärna korta tiderna för de verk som har fått förlängd upphovsrätt. Argumentet fungerar därför inte som motivation för en höjning.

Dessutom finns ingen koppling mellan när ett musikaliskt verk komponeras och när det spelas in. Det är alltså helt omöjligt att få en synkronisering om de två skyddade verken har varsin löptid.

Om Jan hade föreslagit att verket som först blir fritt även skulle frigöra det andra hade jag förstått logiken, men nu haltar den betänkligt.

Jan säger också följande.

Det är en gammal idé som hittills inte gått att genomföra så väl hittills: den att upphovsrätten för en och samma produkt inte ska kunna klinga av vid olika tillfällen. Det blir ganska rörigt i sådana fall.

Det verkar inte som om han funderat på varför det blir rörigt och han motiverar inte heller varför det skulle vara annorlunda nu.

Kutiman är ett geni

Jag snubblade över Kutimans mashups av YouTube musik, som är helt fantastiska och gör mig på gott humör. För mig är det obegripligt att det finns människor som vill förbjuda denna form av kreativitet. Exakt hur förhindrar han någon att leva av sitt skapande?

"Sluta genast med deltagarkultur, annars höjer vi straffet!"

Tyvärr har jag bara en länk till SRs sunkiga webradio, men Karin Pilsäter säger ändå följande.

Om det skulle visa sig att [IPRED] blir helt verkningslöst då måste man göra någonting annat, men jag tror inte det, för om jag trodde att det skulle vara helt verkningslöst skulle jag inte nöja mig med att vi i dagsläget lägger fram det här förslaget.

Straffet ska höjas tills medborgarna lyder. Att straffet är proportionellt mot brottets allvarlighet är ointressant. När brottet är svårt att beivra måste straffet som kompensation höjas tills det är tillräckligt avskräckande. Det blir väldigt dyrt och orättvist för de som åker dit, men det är sådana lagar vi ska ha från och med nu. Att vi tidigare gjort tvärtom och t ex tagit bort straffet för att gå mot röd gubbe gäller inte längre.

Titta en liten stund på en av de populäraste filmerna på YouTube.



Förstår du vad du har gjort?! Du har just laddat ner upphovsrättsskyddat material och skivbolaget som äger rättigheterna till musiken kan gå till din internetleverantör, begära ut ditt namn och din adress och skicka ett inbetalningskort. Inte bara på de delar av ett öre som det möjligtvis skulle kunna vara värt, utan en godtycklig summa. Snacka om att det blir jackpot för den fotograf vars bild används av Aftonbladet.se utan tillstånd nästa gång.

IPRED är helt oproportionerlig och går fullständigt i otakt med medborgarnas uppfattning om vad som bör vara tillåtet i det digitala sammhället. När riksdagen borde uppmuntra deltagarkultur och stifta lagar för att skydda den intellektuella allemansrätten gör den tvärtom.



Slutligen vill jag rekommendera två geniala filmer av Dr. Michael Wesch, mannen som har förstått det vår riksdag inte har.

Intellektuell allemansrätt

En intellektuell allemansrätt är en utmärkt motvikt till den rådande hetsen att stängsla in våra digitala allmänningar.