Patent och upphovsrätt hindrar samhällets utveckling

Michele Boldrin och David K. Levine har skrivit en mycket intressant bok vid namn Against Intellectual Property. Till grund för resonemangen ligger en ekonomisk modell som utforskar vad som händer om patent och upphovsrätt inte skulle finnas. Det visar sig att kreativa människor kan tjäna pengar ändå. Med ett otal exempel från marknader med eller utan patent och upphovsrätt argumenterar de för att monopol alltid är till skada för samhället med sin begränsade tillgänglighet av varor och uppblåsta priser. Även för idéer är den fria marknaden bäst på att allokera resurser där de mest behövs.

Det visar sig inte finnas någon marknad som växt fram med hjälp av patent och upphovsrätt. Kraven på monopol från marknadens aktörer kommer senare, när utvecklingen har stagnerat, som ett verktyg för att hålla nykomlingar borta. Utvecklingen avstannar och alla förlorar.

Det är värt att fundera på vem som egentligen tjänar på patent och upphovsrätt. Ta den senaste debatten om införande av mjukvarupatent i EU. Förespråkarna är advokater och stora etablerade industriföretag. Moståndare är programmerare, småföretag och ekonomer. Det blir samhället som får ta kostnaden för att upprätthålla monopol på idéer, med polis, åklagare och domstolar. Det råder stor tveksamhet kring vad samhället får i utbyte. Det är heller inte billigt att ansöka om patent, men när lagstiftningen ser ut som idag är det nästan ingen som har råd att inte ta patent, mest för att skydda sig själv mot stämningar från andra företag.

Att sätta sitt eget namn på någon annans verk ska fortfarande vara olagligt enligt författarna. Det har inget med fri spridning av idéer att göra. Det finns heller inte något större intresse att plagiera någon annan rakt av när det är så enkelt att konstatera att så är fallet. Plagiatören kommer bara bli utskrattad och förlora i anseende.